Känsla: Ååååh. Jag mår så illaaaahh. Jag kommer få magsjuhuhhuka nu!
Förnuft: Ja. Eller så är jag är hungrig? Eftersom jag ätit en kvadratcm tjockpannkaka till middag eftersom Känslan oroar sig för magsjuka.
Känsla: Ja men tänk om?? Lika bra att inte äta nåt ifall jag ska bli dålig?
Förnuft: Really? Really? Är det inte bättre att ha mat i magen och lite kraft?
Känsla: Jävla besserwisser. Stick och brinn.
osv. I all oändlighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
inbillningssjuka, hu. kanske inte lika illa som äkta sjuka men fasen inte långt ifrån.
Ha ha - jag känner igen mig. Så mycket.
Jag brukar också debattera med mig själv huruvida man slipper få magsjuka om man inte ätit något.
Eller om man ändå får det och det då är ännu läskigare om man inte har ätit något och bara hulkar äckliga magsafter.
Oftast slutar det med att jag småäter, sippar avslagen Coca-Cola och har ångest.
Hoppas du slipper magsjukan hur du än gör. Du har väl kört vitpepparkornstricket? Bara för säkerhets skull alltså...
Hur gick det då? Var det inbillningssjuka? Det som är bra med magsjuka är ju att den antagligen går över snabbare än inbillningsvarianten...
anna: precis. och det bästa av två världar är ju om man först går runt och är inbillningssjuk ett par dagar och sen får magsjuka. som jag gjorde.
katarina: slapp icke. vitpepparkorn till trots.
karin: det var nog först inbillningssjuka och sen magsjuka. varav den senare gick över snabbare, precis som du skrev!
Jag avskyr att kräkas och får alltid kräksjuka varje år. Fast peppar peppar inte i år än...
Än.
Skicka en kommentar