söndag 18 maj 2014

killkompisar

Jag fick igår frågan om hur T och jag träffades och efter det fnulade jag lite på det. Eller inte på det, men på hur det var innan. Mellan Idioten och T. Det var väl två år (?) som jag var ensam. Jag vet att jag har dillat med folk om att oooh, det var en sån bra tid. En SÅN bra tid. En sån BRA tid. En sån bra TID. Ni fattar. Lite som i Leva, äta, resa eller vafandenheterboken. Och lite så var det. Fast lite äta och resa och mycket sitta inne och titta på ztv och hänga med killkompisar. För jag hade nästan bara sådana. Killkompisar är ju jätteroliga och bra att ha utom när de:
1, säger "åh din ballkong skulle jag kunna klättra upp på och sen gå in i din lägenhet". Eh. Hejdå frisk luft och hej hej kvavheten.
2, när man ska försöka träffa en ny partner. Går sådär om man är enda tjej bland 7 killkompisar.

Nu undrar ni kanske "vad vill ho ha sagt?" och jag vet faktiskt inte. Men det är ju nu en gång skrivet.

7 kommentarer:

  1. Jag har sagt det förr och jag säger det igen... DU är en fena på att skriva! Kram

    SvaraRadera
  2. Cornelia: Tack!! Vad glad jag blir! Kram

    SvaraRadera
  3. Ha ha ha! Killkompisar är också grejen. Men man fattar ändå liksom inte hur de tänker.

    SvaraRadera
  4. Spader: nej ibland är de konstiga?

    SvaraRadera
  5. Men träffade du inte T genom en killkompis? Isåfall tar det lite bort dåliga grejjor.. :)
    puss

    SvaraRadera
  6. Älskar din blogg Maria. Ingen press nu hehe, men du är så rolig och skriver så bra! kram Mary

    SvaraRadera
  7. Annan: det är sant!! :) puss! ses snart!

    mary:tack!! gad glad jag blir!! kram

    SvaraRadera