söndag 22 juni 2014

I en värld för länge länge sen

hade ylletsläkten dött ut, det är jag övertygad om. Jag saknar liksom den där skärpan som krävdes på den tiden för att hålla sig vid liv om ni förstår?
Exempel från verkliga livet: idag stod jag och lagade mat och tänkte när jag sku hälla i makaroner att det är själva faan att jag efter 8 år som mamma och 25 år som makaronkokare fortfarande inte vet hur mycket makaroner jag ska koka. Så medan jag häller i deciliter efter deciliter med mackisar funderar jag på om det skulle kunna bli ett roligt blogginlägg och stoppar då ned fingret i det kokande vattnet?! Helt klart inte överlevnadsmaterial.
Hur mycket makaroner jag kokade?  Tror 6.5 dl. Det blev perfekt,  alla blev mätta plus en matlåda.

4 kommentarer:

  1. Och fingret? Hur gick det med fingret?

    För övrigt tror jag det ligger i makaroners, för att inte säga all pastas, natur att det ska vara lite gambling i måtten.

    SvaraRadera
  2. Men fingret ? Sitter det kvar? För kokande vatten skojar man inte bort.

    SvaraRadera
  3. Men å! det var lite roligt, men mest hemskt. Skulle du kolla om det var varmt? Hoppas verkligen det gick bra till sist!

    SvaraRadera
  4. Katarina: det gick bra!! phu. ja! spagetti ska vi ju inte prata om?!

    Miss UD: det verkar ha gått fint med fingret. Dock att jag har ont i det andra pekfingret?

    Annan: njae jag önskar jag skulke kolla att vattnet var varmt ekler så. men jag var bara .. klumpig? :)

    SvaraRadera