lördag 28 juni 2014

Naket

De senaste dagarna har jag tänkte en del på klass. Jag gör inte det så ofta längre. Troligen ett tecken på att jag lämnat den arbetarklass som jag nog skulle vilja säga att jag växte upp i? Pappa var reparatör och mamma var vaktmästare. Pappa var alkoholist och mamma utsliten och blev långtidssjukskriven. De skiljdes när jag var ca 10? Vi bodde hos mamma och var hos pappa varannan helg. Mamma jobbade och brorsan eller jag satte på potatis till middagen.  När mamma kom hem skulle hon göra allt annat, vuxet. Tvätta, städa, handla, laga mat, diska, se till att vi var hela och rena, ge oss kärlek och uppfostra oss. Hjälpa oss med läxor. Att skjutsa oss till våra aktiviteter (sport) och vara med en hel helg på dyra cuper var svårt, jobbigt.
Nu hade vi tur, mamma och pappa älskade oss. De var hyfsat sams, inför oss i alla fall. Vi hade en mormor och morfar som kunde hjälpa till och en farmor som tyckte att barnbarn var livets efterrätt.

Jag hörde detta härom morgonen, om klassresor.
Och läste det här idag. Att tänka sig att alla barn ska ha mer läxor, att mer ansvar för utbildningen ska tas av barnen i hemmet är, i min värld, inte görbart överallt. Skolan kommer bli en än mer fråga om klasstillhörighet. Folk som har möjlighet att få läxhjälp eller hjälp med städning eller har möjlighet att beställa hem dyra matkassar. Det kommer inte fungera för ensamstående som måste köpa ICA Basics krossade tomater eller Eldorados ost. Som får vända på varje krona och se vad som är billigast för dagen. Som själva står med ansvar för en, två, tre, fler barn. Att de ska vara hela och rena. Älskade och väluppfostrade.
Kanske måste resurserna ändå sättas in där alla barn är, där alla barn har samma förutsättning att få hjälp?

Slut på politiskt inlägg. Nu kan jag klä på mig mitt skal igen.

5 kommentarer:

  1. Jag håller också med. Läxor i mängd är ingen toppenidé. De läxor som ska göras ska vara av den karaktären att barnen klarar att göra dem själva och inte ta lång tid i anspråk, mer enkel repetition. Hoppas att Björklund inte får som han vill helt enkelt!

    SvaraRadera
  2. Blotta tanken på den svenska skolan ger mig magknip. Skolan är ALLT för ett jämlikt samhälle och det barkar åt helvete. Men jag är mer inne på Spader madame än Hallstahammars kommun. Läxor tror jag på, men som sagt, det ska inte behövas en engagerad förälder för att barnet ska klara av dem.
    H. en som gått i skola i Finland, med läxor och med alkoholiserade föräldrar. Och det blev bra för mig och mina klasskompisar och för den finska skolan i allmänhet (so far).

    SvaraRadera
  3. Hm. Läxor med måtta. Vissa saker är bra att repetera hemmavid, men visst det hänger mkt på att det finns någon där som stöttar och hjälper.
    Hinna med allt i skolan tror jag tyvärr inte på. Det funkade inte ens på 70-talet och då var vi inte 32 elever i varje klass utan betydligt färre.
    Det som jag kan tycka är knas är att så ofta är pengar hit och dit och klasskassa och flotta grejer. Det ska skolan i Sverige vara så befriad ifrån så mkt det bara går.

    SvaraRadera
  4. IWNKC: *tummen upp*

    Spader: Nej jag tycker också att lagom med läxa är bra. Helt utan tror jag inte på. Jag hoppas verkligen att inte Björklund får som han vill.

    Lisa: Men precis. Lite läxor är inte dumt tror jag. Men jag tror inte på att lägga allt för mycket.

    Libby: Nej läxa med måtta. Jag håller med, allt kan inte hinnas med på skoltid och repetition hemma är nog så viktigt. Håller med om det där med klasskassa osv, vi har inte hunnit dit i vår skolvärld ännu men det kommer väl.

    SvaraRadera