tisdag 2 september 2014

Utvecklats.

Jag har inte alltid varit lika smart som jag är nu, jag tänkte börja med det.
För länge,  länge sedan när jag var ung. Ja fortfarande ett barn. Ganska stort men ännu ej myndig.  Jamen okej då jaggickvälpågymnasiet. Men i ettan. Så hade jag en kompis som bodde med sin kille. De hade en telefonsvarare. Och jag hade aldrig varit med om det. Så jag ringde upp. Kom till telefonsvararen och började prata.  Och jag pratade och pratade. Och pratade. Tills jag hade fyllt hela bandet. För jag "trodde det skulle pipa när jag skulle sluta.". Hur, HUR,  skulle deras telefonsvarare veta när jag var klar?
Och förstå vad "roligt" det måste varit för dem att lyssna på mig som aldrig slutar prata?
*spola*
"ja och så har vi ju matteläx..."
*spola*
". . och då sa han"
*spola*
"men alltså han är ju så himla SÖT alltså"
*spola*

GAH.

5 kommentarer: