fredag 3 oktober 2014

låg.

Jag är ganska låg idag.  Det är idag precis 11 år sen brorsan ringde och talade om att pappa fått en stroke. Efter det gick det ju himla fort, respiratorn stängdes av på måndagskvällen och på tisdagen satt vi och valde kista, blommor och vad som skulle stå i dödsannonsen.
Tur, för mig, att jag träffat T på våren så jag inte stod helt ensam på schlätta genom detta. Han körde de 55 milen enkel resa helg efter helg. Tog hand om spillran.
Men lilla pappa.  Ibland saknar jag honom så att hela bröstet drar ihop sig.

8 kommentarer:

  1. Fy, vet precis. Så jäkla tradigt och sorgligt. Den där saknaden finns där jämt. Kram!

    SvaraRadera
  2. Iwnkc: kram!

    Mary: kraam!!

    cecilia: ja skitdagar. kram

    SvaraRadera
  3. Hon som gick: Tack! Kram!

    Katarina: <3. Kram.

    SvaraRadera
  4. Usch, vad fort livet kan ändras. Min pappa hade också en stroke för ganska många år sen, men är tack och lov helt återställd. Fast jag inser att vi hade ganska mycket tur där.
    Kram!

    SvaraRadera