fredag 16 januari 2015

Jo, textraderna.

Jag gillar texter. Massor. Klarar inte av instrumentala låtar.  Jag pallar knappt solon. Ibland hittar jag en liten textsnutt som jag spelar igenochigenochigen. Ibland är det hela texten. Ibland bara ett ord, men då tror jag det mer beror på en betoning. Eller en liten heshet.

Jahopp. Texter alltså. De sheit.

3 kommentarer:

  1. Håller med, jag är en textmänniska jag med :-)

    SvaraRadera
  2. Idag spelade min man ett instrumentalt album med progressiv rock från 1975 i bilen. Eftersom lagen säger att den som kör får välja musik så var det bara att bita ihop. Men jag gjorde det iaf klart för honom att tvingas att gå på en konsert med sådan typ av musik nog skulle vara min värsta mardröm. Det är sånt som nog skulle kunna få mig att börja med tunga droger.

    SvaraRadera
  3. Mrs E: texter=bäst!

    karinistan : omg, stackare! Du KAN ha hittat rotorsaken till alla psykedeliska droger på sextiotalet?! Du vet, alla långa knepiga solon en trott berott på droger? I själva verket ör det tvärtom, droger pga musik.

    SvaraRadera