onsdag 11 november 2015

Bok 32 2015

Så, sist på bollen läste jag Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Jag hade en bild av att jag inte skulle gilla den. Att jag sku tycka den var för pretentiös och upphausad. För jag tycker ju inte som alla andra. Jag är speciell, på ett bra sätt.
Givetvis tyckte jag den var jättebra.  Jag är ju sjukt mainstream. Säger nån jump säger jag how high. Osv.
Nåja.  Boken. Jag störde ihjäl mig på Ester, huvudkaraktären. Herregud. Överanalyserande martyr. Tänkte jag. Troligen för att hon är allt jag inte vill vara i olyckliga relationer men nog alltid varit. Jag har trott att det kanske berott på ungdom och en tendens att vara dramatisk men jag tror det är mänskligt bara? Att försöka tyda meningar, sms, blickar, BRIST på meningar, sms,  blickar? Har en nu en gång varit i en relation med ett asshole så tror jag det är lätt att känna igen sig.

Boken får fem y:n. Motvilligt. Men fan. Den var bra.

6 kommentarer:

  1. Jag har trott att den skulle vara för högtravande för mig....

    Men du ger mig hopp! Ska se till att köpa den.

    SvaraRadera
  2. About Alice: Gör det! Den är ganska tunn också vilket gör den bättre. Alla böcker behöver inte alltid vara 700 sidor.

    SvaraRadera
  3. Se där! :-D

    Jag störde också ihjäl mig på Esther OCH på mig själv eftersom jag dessvärre såg paralleller till mig själv (och mitt fd asshole). :-O

    SvaraRadera
  4. Hm. Jag kanske borde läsa den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina: Du kan låna mitt exemplar, det känns som att vi borde ses pga gemensamma bekanta. :-)

      Radera
  5. Alltid kul med böcker och hur olika man tycker om dem. Själv tyckte jag den var bedrövligt dålig :).

    SvaraRadera