söndag 15 november 2015

Dags att vässa argumenten kanske.

Efter det fruktansvärda i Paris kommer vi antirasister få kämpa på antar jag. En del saknar ju tyvärr förmåga att se skillnad på en flykting och en terrorist. Jag googlade lite på "hur bemöta vardagsrasism" eftersom jag känner att det är dags att slipa argumenten snarare än att gå iväg i affekt. Jag hittade följande, i en artikel där de frågade chefer hur de bemöter rasism på arbetsplatsen på, dagensarbete.se

"Hjälp varandra i en pakt”

Daniel Poohl, vd på stiftelsen Expo som jobbar mot intolerans

Generellt vinner man inte genom att skrika och skälla, börja med: ’Du måste förstå att du gör folk ledsna, det är OK att vi diskuterar men då ska det vara på en nivå där ingen kränks.’

– Nästa steg kan vara mer konfrontativt, men var då pedagogisk. Om någon förfasar sig över att inte få säga ”negerboll” frågar du om det är OK att du kallar hans fru för ”hora”. Inte för att du menar det utan för att du helt enkelt brukar kalla alla tjejer så … Eller prova att sätta agendan själv genom till exempel ”det är ju helt sjukt med kriget i Syrien, vad skönt att det finns länder som Sverige som tar emot flyktingar”.

– Jo det kan vara svårt att hitta modet att säga emot, men man kan ta hjälp av andra – ”Nästa gång säger jag ifrån och då stöttar du mig”. Då har man bildat en liten pakt. "


Är ju genialt. Sen kommer jag ju aldrig våga kalla nåns fru för hora men ändå, en rolig tanke. Paktgrejen däremot kanske jag ska börja med.

Vilket är ert bästa tips?

1 kommentar:

  1. Det där med hora var ju genialiskt! Just negerbollssnacket brukar jag verkligen försöka säga emot, det är rätt tröstlöst, men här har jag kanske grejen?

    Man kan ju alltid be folk vända på det och fråga hur de skulle gilla att fly och bo i tex Irak mitt ute i ingenstans i ett stenhus. Hur tacksamma de skulle känna sig då? Brukar ju bara funka på normalt funtade människor och de har ju oftast inte dessa åsikter, men ändå.

    SvaraRadera