lördag 2 juli 2016

Det värsta jag vet

Är när barnen går från överlyckliga till förkrossade in a wink of an eye.  Eller med en knall. Som när sonens heliumballong plöstligt smäller i bilen på väg hem från marknaden där han fick den. Jag har aldrig tidigare köpt en åt dem. Tyckt det är smäck och som att be om tårar och tandagnisslan. Så idag var han bestämd. Han skulle ha en. Köpa en. Jag tyckte han kunde få den av mig.  Så det sista vi gjorde var att köpa en. Han valde ett rött flygplan. Så glad!
Den small efter två minuter i bilen. Tårarna.
Gud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar