söndag 11 december 2016

Fragment

Jag läste hos bla Jenny om minnesfragmemt klara som diamanter. Verkar roligt.

- Det är ca 100 grader kallt ute. Jag går i tvåan på gymnasiet och har varit ute med mina kompisar. Vi har haft förfest och druckit Spanskt lantvin blandat med fruktsoda. När vi gick ner till stan kändes det lagom med en liten kjol och nylonstrumpbyxor. Nu när vinet gått ur blodet går jag och drar i duffeln, försöker göra den fotsid. Jag genar över kyrkogården med nyckelknippa i handen. Inte för att jag är rädd för kyrkogården men för andra som också genar. Hjärtat pickar som en fågelunges och jag drar i duffeln.

- Det är sensommar 2005. Vi är på nån minifestival inne i stan. Sist av alla går Håkan Hellström på. Vi har båda lyssnat på hans skivor. Skrålat med på fester. De börjar spela och det är så oerhört. Jag står förstenad. Konserten träffar som ett knytnävsslag i magen. Jag tittar bakåt på dig och ser mina tårar speglas i dina ögon. Jag älskar dig mer än någonsinn. Det vi inte vet är att i den mage där det slår kullerbyttor av förelskelse och glädje växer också ett litet, litet frö.

- Det är fredag. En höstkväll 2003. Vi rumlar hemåt. Helgyra efter ännu en hundvecka på jobben. Det är nedskärningar och hot om nedskärningar och det är helt overkligt för vi har båda så mycket att göra. Men äntligen är det helg. Du går upp till ICA och handlar middag och jag bakar en äppelkaka när brorsan ringer. Han talar om att pappa, vår pappa, hämtats på jobbet med ambulans. Men. Han kanske bara brutit benet? säger jag. Jag hör brorsan svälja undan gråten och säga nej.

- Det är första veckan i trean. Skolan, vår gamla gröna stenskola är fortfarande solvarm och luften är tät i klassrummen. Fönstrena står på vid gavel och bredvid mig sitter P. P som börjat i vår klass i år. Han är lite blyg och lite tuff och söt. Plötsligt reser han sig upp bredvid mig och slår huvudet i fönstret. Det kommer blod. Blodet är överallt. Och P är likblek men så cool. "Äh. Det gör inget." säger han och vinglar ut ur klassrummet. Det droppar blod på golvet och P blir blekare och blekare. Som att all färg rinner ur honom tillsammans med blodet.

- Jag sitter på golvet i datarummet och ringer mamma. Ringer mamma och talar om att det är slut. Att han lämnat mig. "Vad ska du göra nu?" undrar mamma. Ja. Va faan ska jag göra nu? Jag är 28 år, ensam i en stad 50 mil hemifrån och har blivit dumpad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar