onsdag 5 april 2017

April,5

En sak som jag tänkt på lite grann sen sistone, tror det beror på boken "På andra sidan förlåtelsen" som de snackar om i Mellan raderna podden. Boken handlar om en kvinna som blivit våldtagen och hennes kamp för att förlåta den man som gjorde det. Tror jag, jag har inte läst den.
Det jag tänkte på iaf var hela den här våldtäktsgrejen. Hur offret ibland, fel, ofta måste be om ursäkt. Förlåt för att jag blev våldtagen. Det var inte min mening att vara där jag var, iförd det jag hade på mig. Jag skulle inte ha sagt det sa, gått där jag gick. Det är alltså inte bara en kamp offret får utkämpa med sig själv utan även i andras ögon. Jaja. Old news.
Men, det jag kom på var, att en snubbe jag var tillsammans med en gång sa:
- Jag skulle inte kunna fortsätta vara tillsammans med dig om du blev våldtagen.
Men alltså. Hello?  Vilken nolla. Nu betyder han inget för mig, han är ute ur mitt liv och jag tänker aldrig på honom och just därför blev jag så pass förvånad när jag kom ihåg detta plötsligt.
Jag tänker att vi kan diskutera lite hur vi tror att han tänkte? Tänkte han? Är han dum i huvudet? Är det en vanlig känsla?
En annan fråga, har killarna den här "jag ska ta hand om henne. Jag ska fixa henne. Hon är bara missförstådd." som ju är rätt vanligt bland tjejer, kvinnor? Tror jag? Är det ens vanligt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar