torsdag 11 maj 2017

På torsdag vab och förlossningssentimental (supermånga ord. Ingen bild)

Idag är jag hemma med sjuk Busan. Imorgon fyller hon 11 år! 11. Herregud.
För 11 år sedan var jag hemma med världens största mage. Aningslös om vad som komma skulle. Jag vara beräknad till att föda dagen efter men serr (hehe) hur många föder på beräknad dag? Vi hade tid hos barnmorskan så T kom hem och hämtade mig så for vi in. Hon sa att vi nog inte skulle träffas igen förrän på återbesöket. Jag tog min mage och drog runt på stan medan T jobbade några timmar till. Allt var så varmt att jag vet att jag gick till ett italienskt café och köpte citronsorbet och en iskall Cola. Sen åkte vi och köpte näring till rhododendronbusken och tittade på bilar. Vi slutade dagen i soffan med milkshake och ett avsnitt av Band of Brothers. Sen gick vi och la oss. Sista kvällen utan barn.
Jag vaknade nämligen på natten men någon konstig känsla i magen. Väckte T och sen låg vi bredvid varandra och bläddrade i böcker. Var det värkarna som satt igång? Skulle det inte göra ondare? HAHA! Ahhh. Söt. SÅ naiv. Vi fick komma upp till förlossningen för en check vid halv tolv och de såg att jag var inte så mycket öppen ännu men tydligt var att det hade satt igång. Jag hade frossa och fick träffa världens härligaste och mjukaste läkare för den värsta undersökning jag varit med om. Allt var fint och jag var lite mer öppen så vi blev inskrivna och fick komma in på ett förlossningsrum där jag duschade, började kräkas och kunde knappt stå upp längre. Vi ringde på barnmorskan som var hos oss innan vi hunnit släppa knappen tror jag. Hon trodde jag skulle be om smärtlindring men kollade och såg att här var det ingen idé att lägga nån bedövning. Jag fick lägga mig i sängen och sen har jag minnesfragment:
- T höll i luftgasmasken och micklade lite för den "satt snett". Jag bah morrade "ge mig den"
- barnmorskan bad mig ändra ställning i något läge och ja bah "det är ju så jävla mycket kuddar och skit här?!". Hon skrattade åt mig och skämtade med oss.
- jag bad om ursäkt för att vi störde dem mitt i middagen. Hon skrattade igen. (jag var tydligen i HÖGFORM!)
- BM utbrister "jag ser ett huvud"
- jag får upp en liten underbar människa på magen.
- BM och sköterskan säger men GUUUD VILKEN FIN FLICKA!!  SÅ NÄPEN!! Jag bah "skriver in er i mitt testamente". (tänkte, sa inte)

Detta var en helt underbar dag och förlossning var helt dreamy. Jag skulle aldrig kunnat fantisera om att det skulle vara sån häftig, fin, rolig och underbar (förlåt för upprepning)  upplevelse.

Alla har det ju inte så och nu kommer ju mors dag och jag tänker mig att utöver en bukett pioner kan man få eller ge bort en förlossning på Läkarmissionen. Sjukt värt!

"Genom att köpa en förlossning i morsdagspresent ger du en fattig kvinna möjlighet att föda sitt barn på sjukhus. På Panzisjukhuset i Kongo finns vård för för tidigt födda barn och möjlighet att ge kejsarsnitt när det behövs. Och förlossningen kostar bara 150 kronor"


3 kommentarer:

  1. Älskade denna berättelse!!

    SvaraRadera
  2. Fint! Blir fasen pepp på en tredje förlossning!

    SvaraRadera
  3. Hanna: :) tack! Det var sån fin dag!

    Stina: ja ibland blir jag tokigt bebissugen! Ex igår när jag satt med 2-månaders E i famnen ich blev heeelt avslappnad.

    SvaraRadera