tisdag 17 oktober 2017

#metoo

Jag var 20 år och vikarierade som vaktmästare. Jag fick bilder en naken karl, han la porrtidningar där han visste jag skulle vara. Jag stod i en källare när lampan släckts och vågade inte röra mig för jag visste inte om han var där. Mitt lilla fågelhjärta fladdrade och ögonen sökte längs den mörka källargången. I panik. Han la underkläder inne i min städskrubb. Underkläder som han runkat mot. En gång satte jag på mig en gummihandske. Som han runkat i. Då lämnade jag allt. Gick till min storebror och berättade allt. Morgonen efter tömdes förråd och lås byttes. Min chef sa "men vi anmäler inte va Yllet. Det är ingen idé. Jag har pratat med VDn och han tycker det är onödigt" "Ja nej visst. Klart vi skiter i det." Jag var ju bara en liten tjej som inte vågade jobba. Alla andra var män. Alla visste vem det var. Precis alla. Brorsans polare frågade varför de inte skulle plocka honom en lördag kväll. Legit fråga tänkte jag då. Men jag gillar ju inte våld så det var ju bra ändå.

En annan gång var jag sjuk och på undersökning. En plågsam, kallsvettig gynundersökning. När läkaren gjort undersökningen sa han "nu har jag gjort illa dig, nu ska jag göra det skönt för dig" och så stoppar han in en sån där vaginal ultraljudsgrej. Där låg jag och svalde undan tårar och klump i halsen. För vad annat skulle jag göra? 

Alla gånger jag gått hem från krogen men nycklarna i handen för någon snubbe berättat vad han tänker göra med mig när jag går hem. 

Killar som ropar saker jag inte vill höra till mig när jag går till jobbet en varm sommardag.

När jag läser frågan "men varför sa hon inget när det hände? Varför väntade hon i XX år känner jag hur det bara brinner till i ögonen. När FAN ska vi säga det då? När vi ligger i gynstolen? När vi kommer hem? Vem ska tro på oss? Vad har vi att sätta upp mot en mansvärld som tycker att det är igen idé att anmäla.

10 kommentarer:

  1. Nej fy f_ n alltså. Blir både förbannad och ledsen. Om man inte kan känna sig trygg på jobb eller hos läkaren när ska man då känna sig trygg? Får nästan panik när jag tittar på min dotter och undrar hur länge hon ska "klara" sig. (Om det inte redan har hänt)

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej jag vet! jag blir tokig när jag tänker på det.

      Radera
  2. Åh, man blir så trött. Passade på att ta ett extra snack med Junior. Men hur kan det bara få fortsätta? År, efter år efter år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. vet inte! men nu kanske vi är närmare en förändring? nutidens kids känns så vettiga.

      Radera
  3. Äh, fy helvete. Det är så sjukt att man som kvinna i VARENDA situation måste tänka steget längre, att man alltid måste vara beredd på att skit ska hända.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA! herregud. blir galen. och är det det vi ska förmedla till nästa generation??

      Radera
  4. Alltså fy faaaaaan vad arg jag blir!!!

    SvaraRadera
  5. Kärlek till dig och ilska till världen. Fan.

    SvaraRadera